jespers vardag

Hej, jag tänkte meddela att min blogg flyttar och byter adress.

Jag har sedan ett par dagar bloggat på www.folket.se och där kommer jag att bo framöver. Just nu har jag ingen egen direktadress, utan du måste helt sonika hitta mig på förstasidan. Bara bläddra neråt och gör som i trafiken (men inte i politiken) håll till höger, så hittar du mig.


Hoppas vi ses där.

bland är det de små sakerna som får jorden att snurra. Som att jag hittade vegetarisk ravioli och en ny sojamjölk med vaniljsmak när jag gick och handlade i dag. Och jag betalade med pengar som jag fått tillbaka för att jag betalat tre räkningar två gånger (det blir så när man betalar en påminnelse och själva räkningen, vilket är lite som att få skatteåterbäring mitt i månaden) Och jag lade även vantarna på Immortal Techniques Revolutionary Vol. 1 från 2001 innan jag gick till jobbet i morse. På vägen hem behövde jag köpa toalettpapper och i affären upptäckte jag att de hade en gratis toalettrulle som något slags rabatterbjudande. Edet cuisine heter det och verkar vara något slags nytt lyxigare papper. Väldigt mjukt och fint.
   Precis som min dag.


Införskaffat 1 och 2.
  

Införskaffat 3.


Införskaffat 4.

I min gamla Icabutik Safiren bjuder de numera på en videofilmshyra om du handlar för 200 kronor.
   När jag var liten, för typ 20 år sedan, kostade det 50 kronor att hyra en film.
   Är det inte lite sorgligt? En hel affärsidé som håller på att dö. Vart ska alla gamla dvd- och vhs-filmer ta vägen nu? Ska vi kanske lägga dem i stora gula containrar tillsammans med kläder och skeppa ännu mer uttjänta västvärldsvaror till tredje världen. Så att någon i Afrika äntligen kan lägga vantarna på en Gudfadern-dvd.

I går på Traktor releaseparty var det en miljard småkids, killar och tjejer typ hälften så gamla som jag själv. Jag kände mig gammal och längtade lite tillbaka till tiden då jag själv var 19 och spelade i band, och längtade efter att få spela inför ett fullsatt Scandinavium.Jag hade till och med seriösa överläggningar med mig själv om vad jag skulle säga om/när jag vann en grammis.
   Mitt bästa grammistacktal är för övrigt när Fireside 1996 vann för bästa rockband och (tror att det var) frans gick upp och sa att han skulle ha läst en dikt, men att den boken var utlånad på biblioteket. Jag har alltid varit skitpeppad på det talet, trots att jag nog aldrig träffat någon som riktigt hållt med mig.
Och 1996 var kidsen som röjde längst fram på traktor i går typ 10 år.

För övrigt:
Jag såg första avsnittet av Battlestar Galacticas fjärde och sista säsong i går. Efter över ett års väntan är upplösningen äntligen här, på en fildelningssite nära dig. Men det var så spännande och bra, att jag var tvungen och stänga av efter en halvtimme. Jag pallade inte, det var för bra. För spännande. För mycket av en religiös upplevelse för min kropp. I dag ska jag försöka se klart det.
   Vi ses, i rymden.


Battlestar Galactica. The end is nere.

Veckans kap:
Första Harry Potter-boken på Myrorna för 30 kronor. Tyvärr var de ganska otrevliga där och sekunden efter att de skanderat ut "Nu stänger vi", släckte de lamporna. Vilken tur att jag ätit mycket morötter i mitt liv, så jag hade ett bra mörkerseende.

Veckans konsert:
Traktor har releaseparty i morgon på Busterscenen. Det kommer bli en "alla var där"-kväll utan dess like. Spana in deras fräsiga video med gitarrfrivolter, de är en crazy orkester, helt enkelt.


Traktor - The fix.

Veckans modespaning:
En dubbelknäppt kofta på en kille med väldigt trendig ishockeyfrisyr. Jag gillar varken dubbelknäppt eller idrottsfrisyrer. Jag tycker det ser så himla slick och o-revolt ut med dubbelknäppta kavajer och koftor. Lite som att gilla Maud Olofsson och försöka göra det ballt och hippt.

finns människor som slår sådana overkliga rekord i alla spel? Flera miljarder minst, när man själv bara lyckas skrapa ihop till ett par tusen poäng. Och är det någon som känner någon som någonsin legat på en sån världstopplista?

Jag blev glad i dag när jag läste Fredrik Strages krönika om Bristol-soundet. Jag trodde jag var ensamast i hela världen om att gilla Portishead. De har gjort några av världens grymmaste och coolaste låtar. Och pepp att albumet redan har läckt på nätet. I övrigt kan ni läsa hans krönika, den säger allt jag tänkte säga om Portishead.
   I övrigt ska jag och Karro leta gardintyg. Jag röstar på något svart och vitt.
   Black is the new black, helt enkelt.

I övrigt är jag sugen på att kolla upp:
1 Filmen Be kind rewind.
2 Vapnets nya skiva.
3 Nästkommande sidor i den fantastiska Nybyggarna. När jag läser, läser jag ofta högt för Karro bara för att det är så fantastiskt formulerat hela tiden.
4 Sommaren. Är den på väg, eller?
5 En ny Ben&Jerry-glass. Vet inte vad, men jag känner mig crazy, och sugen på något nytt. Någon som har lite glass-tips?
  

Det gav mig hopp om livet att OS-elden släcktes av arga demonstranter i går. Men det var fegt av Svenska olympiska kommitténs ordförande Stefan Lindeberg att kommentera det i Aftonbladet med orden:
- Jag blir hemskt ledsen när jag hör det. Det här är ett övergrepp på vad idrotten står för.

Del 1
Jag satt på träningscykeln på Friskis och Svettis i går. jag hade musik på i hörlurarna, samtidigt som jag spelade mobilspel (Icopter och Bejeweled 2). En halvtimme innan hadejag frågat i receptionen om jag kunde få lösenordet till deras trådlösa nätverk, så att jag hade kunnat addera lite youtube och internet där på träningscykeln.
   Är det bara jag som är så vansinnigt rädd för tystnaden och långsamheten?

Del 2
I går spelade Hästpojken på Raw. Det var fantastiskt. Om du inte var där, borde du ställa dig frågan: Varför var jag inte där? Förtjänar inte jag bättre?
   Svar: Jo, det gör du. Men snart spelar Vapnet på Raw. Då gör vi ett nytt försök, eller hur? (För att citera Hästpojken i Caligula: "Vi förtjänar nog ändå att få hitta lite tröst och så / och nånstans mellan porr och knark tror jag att jag hittat min kant"

Extranummer:
Vapnet är ett väldigt sympatiskt band som gör fin musik för sorgfina dagar. Läs deras roliga bogg/hemsida här.

Jag är kär. I en skiva. Det är så fantastiskt. Jag känner mig som 15 igen. Markus Krunegård (på myspace, här), som annars sjunger i fantastiska Laakso, har släppt sin solodebut "Markusevangeliet" och den har allt som jag någonsin har kunnat tänka mig att jag vill ha i en skiva.



Det tog mig tre sekunder i första låten att fatta att det här var en skiva för mig. Den lägger sig i raden av skivsamlingens kungar. Topp fem bästa skivor som någonsin har fjorts på svenska!

Typ topp 5:
1 David Sandström - Om det inte händer något innan i morgon så kommer jag
2 Kent - Du och jag döden
3 Markus Krunegård - Markusevangeliet
4 Säkert! - Säkert!
5 Franke - Optimismens hån

Jag trodde aldrig att jag skulle få höra en skiva på svenska som var bättre än Säkert! Det kan vara nyhetens behag också. Men den lika lätt knipa en andraplats på listan (förstaplatsen kommer han dock aldrig nå, det vore hybris att tro något annat) Säkert! skulel för övrigt nog också kunna hoppa förbi Kent-skivan, men den är så härligt sorglig att den nog kommer vara topp 3 för en lång, lång tid.
   Jag skulle även vilja höra en svensk skiva med Anna Ternheim, vore inte den fantastisk? Sedan gillar jag även Magnus Carlssons Ett kungarike för en kram, den är väldigt fin och The Smithsig.
   Men just nu är alla strålkastare på Markus. I Markusevangeliet finns det fler sanningar än i hela gamla testamentet (för att citera mig själv).

Into the Wild var en svingrym film. Jag älskade den. Däremot är det sjukt irriterande med filmer som är baserade på riktiga händelser, de slutar aldrig som man vill.
   Jag är ett stort fan av fina, snälla, lyckliga slut. Jag har redan kommit på en handfull scenarion som bättre slut än det verkliga slutet i Into the Wild. Men de kan jag ju inte skriva om här, för då spoilar jag filmen. Och folk som spoilar filmer är något ännu mer irriterade.

Dagens onding:
En kompis berättade att han känner en kille som ibland lånar deckare på biblioteket och läser. Sedan när han är klar, bläddrar han tillbaka till sida 50 och skriver i marginalen "Mördaren är XXX (Vem som nu är mördaren i den aktuella boken). Se genialt, så ondskefullt.

I går var jag och såg Jumper på bio. Och det är konstigt att gå på bio nu för tiden. Man får hålla till godo med gamla filmer, sådana som folk såg för någon månad sedan. Att se en film på bio 2008 är allt som oftast likamedtecken med att vara sist ut med att ha sett en film. Efter att noga ha gått igenom biografutbudet i Eskilstuna var Jumper den enda film som gick som ingen av oss hade sett.
   Väl där fick jag vara med om tuffare tag på biografen. De hade kodat låsen på toalettdörrarna och på biobiljetten stod det dagens kod för att komma in på toaletten, är inte det väldigt konstigt? vad är det de vill skydda sig emot? Alkisar som hänger där och går på toaletten, kids som går på toaletten innan de köpt biljetterna? Jag fattar inte riktigt, är det så här på fler biografer i Sverige?
   (Angående Jumper: Kanske den torftigaste handlingen i en film jag någonsin har varit med om. En cool idé som de inte lyckades bygag någon vettig handling kring. Men det behöver jag nog inte säga, för alla som vill se den har nog redan sett den. Och ni andra gör bäst i att hålla er undan)

Jag somnade med Håkan Hellström i går. Hans nya skiva För sent för Edelweiss rullade i högtalaren och jag har aldrig sovit mer som än barn än i går kväll. Jag minns att jag älskade "Tro och tvivel".
   När jag vaknade hade hela skivan gått och den var inne på andra varvet, jag hade missat hälften av låtarna. Men känslan av ro fanns i hela kroppen. Jag fick sätta på skivan igen. Den är fin, kanske ett litet mästerverk. Den puffar som en liten ångbåt, fina ackustiska gitarrer, det doftar bränt och gult och sensommar, det är vackra textrader och hans oförstörda förstörda fina röst som ligger som en taggtråd över allt fina. (Men jag kräks lite på de glada svängiga nationalteaternriffen)
   Men. Det är som med Bright Eyes. Den där totala känslan av att "om en sekund smäller hela världen". Nu är det väldigt vuxet, väldigt tillbakablickande och väldigt, väldigt ... sa jag vuxet? Jag tyckte bättre om Håkan som var nere för räkningen men som var uppe på fem. Även om man gillar nya Håkan är det ofrånkomligt att man alltid kommer att gilla gamla Håkan bäst. (Precis som Bright Eyes).
   (Genomlyssningen av nya skivan (som jag vet kommer att växa och kanske rulla ofta i min Ipod) slutade med att jag drog i gång debuten istället. Den är mer jag). (Men sedan satte jag på den igen och insåg att den kommer att växa. Den känns bättre än Ett kolikbarns bekännelser, lite rappare och mer träffsäker.)
   Men sammantaget skulle man väl kunna kalla det skivan som Moneybrother försökt göra en hel karriär.


Det är aldrig försent för Håkan.

Jag tänkte göra något så ovanligt som att pusha för en film som jag inte ens har sett. Men jag har sett trailern, och det räcker. Into the wild verkar helt gråtbra, det är min bästa film någonsin som jag inte har sett ännu.
   Två minuters trailer har dröjt sig kvar i mig hela påsken (till skillnad från många filmer som man glömmer redan innan man har sett klart den). Jag skulle också vilja bränna mina pengar, klippa mina kort och bli ett med naturen. Jag såg en dokumentär om te i helgen och de hade det livet jag längtar efter ibland. De gick där bland teodlingsterasser i sina solhattar, plockade lite teblad och verkade så avundsvärt tillfreds med allt.


Into the wild. Den bästa filmen jag inte har sett.